Ibland måste man få ge sig själv en klapp på axeln för allt bra man gör!
Man måste ibland få skriva av sig så man kan läsa igenom hur duktig man faktiskt är på det man pysslar med och bestämt sig för att göra! Det är vad jag tänker göra idag!

Som ni kanske vet så har jag en häst som heter Rocket Power. Som inte var den enklaste hästen att ha och göra med i början när jag skaffade honom. Du kunde exempelvis inte sko honom, inte sitta upp på honom. Han var trasig jämt och hade ingen livsglädje överhuvudtaget. Du skulle vara glad om du fick honom att länge galoppstegen något ute på en äng. Och om han arbetade det minsta utöver det du bad honom, ja då skulle du hoppat av glädje! Vilket jag gjorde!

Jag visste från början att när vi köpte Rocket att det skulle bli en kamp med honom då han var i ett sådant dåligt skick och fruktansvärt tunn. Det skulle bli en kamp att bra få honom att fungera ordentligt. Dock visste jag inte att det skulle bli så tungt som det blev. Med ungefär 1,5 år av bara sjukdomar och diskussioner om vad vi skulle göra med hästen som aldrig någonsin verkade hålla eller vilja det jag ville. Han ville inte tävla för fem öre och det spelade ingen roll hur jag gjorde. Han ville bara inte….

Jag gjorde allt för denna hästen, åkte till veterinär när han var dålig. Testade massor av olika foder till honom och verkligen tog hjälp av alla som jag visste pysslade eller hade pysslat med hästar. Han fick massage säkert 2 ggr i månaden av en massör. Hovslagare var 4 till var 5 vecka för att få ordning på fötterna för att få dom i trim. Red ut på långa turer i skogen utan krav, tränade på det han verkade tycka var roligt. Lät han busa hur mycket han vela och allting. Men ändock verkade det som att han inte var nöjd. Han kom aldrig igång och blev en glad häst. Förens till kanske ett år sen.

Det var då allting med Rocket faktiskt började klaffa. Han verkar ha ryckt upp sig ordentligt. Han är sugen på utmaningar som ställs inför honom och han verkar tycka att han är rätt snygg och bra ändå. Han tog tag och började jobba och började ta sig ordentligt i hull och muskler. Han började förstå skolorna i dressyren och ville göra rätt, istället som förut bara slå sig fri och vägra göra det jag bad honom om.

En annan grej med Rocket är att han har attityd. Han vet precis vad han vill och vet precis hur han ska göra för att få mig riktigt förbannad, så att jag står och skriker på honom i ren ilska och kallar honom dum i huvudet. För att sedan bara smyga sig nära och börja gosa och göra mig glad igen. Vilket han älskar. Och många säger att hästen inte kan göra fel med flit. Men tro mig, det kan Rocket. Om jag glömmer att berömma honom så gör han rejält fel en gång för att sedan göra grejerna perfekt. Och allt detta för att få mig att säga till honom att han är superduktig.

Och anledningen till detta inläggen är för att jag vill ge mig en klapp på axeln och säga till mig själv! Fan vad bra du är Astrid! Ibland kan du verkligen det du vill! För att jag vet hur Rocket har varit när man tagit fram sadeln och hur han är nu. Han sprudlar av energi och bara väntar på nästa grej att göra. Taktar istället för att skritta i början av ridpasset. Han verkligen älskar sitt liv. Och det kan jag nog tacka mig själv för i dom flesta lägen! Jag gav honom chansen och jag väntade på honom, det tog lite tid! Men han tog den och nu känner jag att jag får tillbax 1000 ggr i kärlek från honom som tack för att jag aldrig någonsin gav upp!