Från den dagen Rocket satte sin hov på våran gård för första gången så har det varit både med och motgångar.  Mycket glädje och skratt. Men samtidigt mycket tårar och ledsna dagar.

När jag provred Rocket så var han inte speciellt glad. Han gjorde det man bad honom om. Men inte mycket mer än det. Han hade inget direkt steg. Ganska trög och klumpig. Sög inte på hinder och verkade inte tycka det var så där jätte kul. Men han var så himla snäll med allting. Tappade man en borste så brydde han sig inte. Han gjorde ingen stor notis av någonting. Utan var väldigt lugn i sig själv. Dock var han väldigt smal och omusklad. Dåliga hovar och mer eller mindre allmänt dålig kondition och form.

 
Bild på Rocket hos Thomas innan vi köpt honom.

Men vi köpte honom i alla fall.  Så den 30 mars 2010 hämtade vi Rocket. Vi gjorde honom i ordning och satte på honom det nya täcket vi köpt samt lindade benen och på med svansskyddet.  Sen skulle vi lasta. Det ville inte Rocket. Han vägrade gå på. Men efter lite övertalningen så stod han på transporten och vi var klara för att lämna bäckängen och bege oss hem igen. Dela resan hem så sa mamma och jag till varandra. ”Vi äger en häst”. Haha Haha ja nog var vi lite chockade av situationen. Rocket var lugn hela vägen hem i transporten.

 
Första bilden på Rocket hemma i boxen.

Första ridturerna på Rocket var inte roliga. När man skulle hoppa upp på honom så sjönk hela hästen ihop och började backa som en dåre tills det verkligen tog stopp. Ibland backade han så han backade rakt in i skotern vilket han gjorde mer än en gång. Ibland in i slänten samt i bilen. Han gick till och med upp på bakbenen ibland. Jag blev så ledsen. Jag trodde verkligen att detta aldrig skulle gå. Så vi ringde till Thomas som sa åt oss att bara driva på honom framåt och jobba på. Sagt och gjort vi jobbade på och mamma fick leda mig första dagarna runt skogsvägen för att vi ens skulle kunna rida alls. Första gången gick han på mamma så hon ramlade och var allmänt konstig. Blev rädd för minsta lilla och bara bråkade. Så jag vågade inte rida ut på honom själv. Utan mamma eller Jonas fick alltid följa med mig bredvid. 

När problemen inte gav med sig så lastade vi in Rocket i transporten och tog med honom till Rättviks Körhus så Janice skulle kunna hjälpa mig om det blev något. Men det gick bra då att sitta upp. Han sjönk ihop lite och backade men Janice var snabbt med och hjälpte mig att driva framåt, vilket funkade och jag kände att vi kommit en bit på vägen.

Vi hade även problem med att sätta fast han på gången. Jag vet helt ärligt inte hur många grimmor han har haft sönder under sin tid hos mig. Det gick verkligen inte att sätta fast honom. Då fick han panik och kastade sig bakåt och slet tills sakerna gick sönder. Att det kunde vara problem bara att borsta hästen trodde jag inte. Men det hade vi i alla fall. Det var till och med märkbart jobbigt för han att stå på gången över huvud taget. Han fick panik och ville inte stå still.

Bild från andra gången vi var i körhuset!

 

Under resten av veckan jobbade jag på att få fram honom direkt när jag hoppat upp. Malin Pettersson var också med mig ibland och hjälpte mig. Så vi turades om att hoppa upp och den andra ledde honom fram direkt. När det började funka så red vi upp till en grusplätt där jag red lite dressyr. Han funkade bra och var mjuk i munnen. Inget direkt undertramp utan krökte mest på nacken och jobbade inte direkt. Men mjuk i munnen var han i alla fall.  På den grusplätten spenderade vi många timmar och jobbade på. Mycket skritt för att få igång honom och verkligen lära känna honom. Jag testade några gånger att fatta galopp. Vilket han inte verkade kunna längre. Det gick inte. Han fattade verkligen inte vad han skulle göra. Jahapp tänkte jag ett nytt problem. Så jag började longera honom och träna galopp så. Och efter några dagar så hade han faktiskt befäst orden väldigt bra. Och jag hoppade upp igen för att testa. Och han fattade någorlunda nu i alla fall. Nu fattade han i alla fall galopp fram och jag började få det att funka lite.

 

 
Rocket på min lilla grusplätt där vi tränade!

 

Efter ungefär en vecka så tappade Rocket en sko. Och där kom det fram ytterliggare ett problem. Han var inte rolig att sko. Första hovslagaren vi hade här hemma krossade Rocket foten på. Så då blev det ingen skoning. Så samma dag ringde vi en annan hovslagare ifrån Avesta. Erik Helmer.  Detta gick bättre. Vi brämsade Rocket hårt och ställde oss ute på gården för att han skulle vara lugn med tanke på att han inte kunde stå inne fast eller på gången direkt heller. Rocket blev i alla fall skodd, efter mycket protester.

Rocket började funka mer och mer fast han hade sina problem. Vi åkte och vaccinerade honom samt kollade munnen på honom. Vilket inte var någon höjdare. Men jag förstod varför. Han hade hakar i hela munnen och stora sår på insidan av kinderna. Inte alls roligt. Så detta raspades i samma veva.

Vi åkte även och testade sadel till Rocket. Den verkade passa när vi testade. Men vi har som sagt haft våra problem med den med. Den har setat åt helvete ibland och inte alls vissa dagar. Och ibland helt okej.  Men åt Rocket kommer det alltid varit problem med sadel då han har den manken han har.

Efter detta började dom verkliga problemen som varken han eller jag kunde styra över. Han blev sjuk. Han stod hemma i hagen en dag och vägrade komma när jag ropade på honom. Han ville komma. Det såg jag, för han gick med frambenen men bakbenen ville inte följa med honom. Dom bara stod helt stilla och gled efter honom. Så jag ringde grannen och bad henne komma och hjälpa mig då mamma inte var hemma. Vi la på värmedyna på rumpan, Mycket täcken och gick i omgångar med honom tills veterinären kom. Han fick medicin och skulle gå på det i 10 dagar och fick inte äta kraftfoder över huvud taget så det skulle ges oralt. Vilket också blev ett problem då han inte gillade att man var i munnen på honom över huvud taget. Detta hämtade han sig ifrån ganska fort i alla fall. Så jag började sätta igång honom igen lite smått och vi kom iväg på våran första träning med Janice i körhuset. Hoppade för första gången sen vi köpte honom. Vilket var riktigt roligt.

 
Rockets och min första hoppträning tillsammans!

Efter som att allting verkade funka någorlunda nu så började jag och mamma lastträna honom i hopp om att kunna ut och träna oftare och kanske åka iväg på någon hoppträning. Detta gick väl inte som en dans på rosor. Han hade som sagt sina invändningar mot allting denna gosse. Men vi tränade på flera gånger om dagen och det började fungera på den biten med. Det såg faktiskt ljust ut för en gång skull.

Vi tränade för Åsa Lindberg en gång och åkte några gånger till Rättvik för att träna med Janice. Jag och Janice pratade lite och kom överens om att åka med våra hästar till Svärdsjö för en första tävling 80 och 90 cm. Vi tyckte att det var en bra höjd att börja på.

Dagen före tävlingen så gjorde jag Rocket riktigt fin. Rycktade noga i två timmar och knoppade manen. Putsade sadeln och gjorde rent tränset. På tävlingsdagen så lastade vi Rocket och åkte iväg. Han var cool lugn på tävlingsplatsen och brydde sig inte något om andras hästar. Dock så ville han inte hoppa över huvud taget. Vi kom in på banan och han stannade på första, andra, tredje, och fjärde hindret innan vi blev uteslutna. Så vi gjorde en omstart. Stannade på första, andra, tredje, och fjärde hindret innan vi blev uteslutna en andra gång. Då fick jag nog och red ut. Jätte ledsen. Och för det andra så var han halt. Så ingen 90 blev det heller den dagen.

Hältan visade sig sen komma ifrån skydden. Det hade kommit in grus i skyddena som hade legat och skavit på stackars Rocket. Men det var bara att packa in Rocket i transporten och åka hem igen.

Här i mellan fick Rocket en hovböld i hoven och blev halt ännu en gång. Så vi fick gipsa hoven och vila igen. Samt stå inne på box vila i fyra dagar. Med finadyne . 

Vi började träna igen och hoppa mer hemma i körhuset innan vi åkte ut på någon mer tävling. Under sommaren var Rocket lite knackig och inte riktigt riktig. Så jag tog ut en massör som hjälpte mig. Och Rocket blev en helt annan häst. Han blev mjuk började jobba under sig med bakbenen och blev ren i steget. Så vi jobbade på riktigt hårt och han började bygga bra med muskler och bli ganska fin. Så jag och Janice bestämde att vi skulle ut på en till tävling. Vilket blev i Mora. Vi anmälde oss bara till en klass. Första rundan gick ganska bra. Vi fick två stopp. Det första var helt och hållet mitt fel. Medans det andra vet jag helt ärligt inte var det kom ifrån. Han stannade bara helt obefogat.  Vi kom i alla fall runt. Men jag valde att ta samma klass en gång till. Och då gick det riktigt bra, Han hoppade super, vi hade ett super tempo och allting kändes helt super. Så det var en nöjd Astrid som åkte ifrån Mora den dagen.

 

 
Bild från tävlingen i mora!

 

Men mer problem var att stöta på. Under hösten flyttade Rocket upp till Rättvik och stod där på skolan. Där började det med att han blev lämnad i hagen ensam och han blev tokig. Sprang som en dåre och trampade upp ett stort sår på ena ballen på höger fram. Och blev obrukbar i en månad. Vi började komma igång och började träna hoppning en gång i veckan med Janice För Elin och Jenny och det började se ljust ut .

 
Rocket Och jag i hagen i Rättvik! 

Vi åkte ner till Thomas Mattsson i Sunne på praktik och passade på att ta lite lektioner i hoppning med. Men sen blev Rocket halt under tiden och jag misstänkte att det var en sten under sulan vilket jag hade rätt vi. Så Rocket blev om skodd under tiden som han stod nere i Sunne av en som heter Pär. Och Pär har gjort under med min häst hovar. Dom har äntigen blivit bra och han har inte längre 5 i skor.

Rocket Hovar just nu!

Efter som att hältan berodde på en sten så började vi träna igen och Rocket började gå ganska bra. när vi kom hem igen. Blev Rocket halt ännu en gång och denna gång var det lymfangit i ett framben. Så bara att ställa av honom och låta han gå på pencilin i 10 dagar, tillsammans med en kur av Finadyne.  Vi började komma igång igen när han fick Lymfangit ännu en gång i det andra frambenet. Och det var samma vända igen med medicinering och vila.

Just idag så ligger vi på Lätt C till Lätt B höjd där vi ska börja tävla igen. För just nu så har Rocket börjat fungera Och är ganska nöjd med livet. Han har lagt på sig hull och hoppar med mycket med bjudning och ibland så pass att han hoppar matte ur sadeln. Rocket har i grund och botten väldigt bra hoppteknik och behöver aldrig anstränga sig för att hoppa högt. Utan han mer eller mindre studsar över hindren.

Jag och Rocket i ett 130 Hopp!

snart har jag haft Älskade Rocket i ett år. Och jag hoppas det blir många många fler då jag älskar denna häst så otroligt mycket!! :) <3
Det mesta fungerar som det ska. Just nu kan han stå på gången utan problem förutom att han kan få återfall ibland och börja slita och dra som en dåre.
Transporten fungar helt toppen. Jag släpper rocket framför transportet och oftast knatar han bara på. Det mesta fungerar som det ska och jag är supernöjd med rocket som min häst och jag vet idag att jag inte skulle kunna ha en bättre häst. För snällare häst en rocket finns inte Och han ställer alltid upp bara han litar på dig. Jag känner att jag och rocket verkligen har hittat varandra och trivs ihop. Och jag tror inte rocket hade kunnat få det lika bra som han har det här på något annat ställe!! :) <3



Jag och Rocket Tillsammans! Så som det Ska vara!! <3<3

 

Postad i Presentation